Carl Bildts goda råd

Foto: Peter de Ru

En dag får Axel Munthe besök av sin gode vän Carl Bildt. Han blir visad kring domänerna där Munthe tänker sig uppfylla sin dröm om en egen villa vid havet. Ministern är skeptisk.

Munthe skriver:

Han var full av intresse, och när han från kapellet såg ned på den underbara ön vid våra fötter, sade han, att han trodde det var den skönaste utsikt i världen. När jag visade honom var granitsfinxen skulle stå, gav han mig en sidoblick, och när jag förklarade för honom var berget skulle sprängas bort för att lämna plats åt min grekiska teater, sade han, att han kände sig en smula vimmelkantig och ville gå hem till min nuvarande villa för att få ett glas vin, han ville förresten tala med mig på tu man hand.

…
Menar du på allvar att du ämnar tillbringa dina år i den här eländiga lilla byhålan bland folk som varken kan läsa eller skriva? Du, en kultiverad människa, vem ämnar du umgås med?
- Med mig själv, mina hundar och kanske en apa.

Carl Bildts visa ord

Bildt frågar hur han ska finansiera sin dröm. Munthe drar ut en låda och visar en strumpa med femton tusen francs.

Munthe skriver:

Oförbätterlige drömmare, lyssna till din väns röst, sade den svenske ministern. Med pekfingret på pannan fortsatte han: Du ser inte klarare än dina före detta patienter på La Salpêtrière, sjukdomen är tydligen smittosam. Ryck upp dig och försök se livet sådant det är i verkligheten och ej i dina drömmar.

Om du fortsätter på det här viset, kommer din strumpa vara tom om ett par månader, och ännu ser jag inte ett spår av ett enda rum att bo i. Jag har inte sett något annat än halvfärdiga loggior, terrasser, klostergångar och pergolor.

- Vad tänker du bygga själva huset med?
- Mina händer.
- En gång inflyttad i ditt hus, vad tänker du leva av.
- Maccaroni.
- Det kommer att kosta åtminstone en halv million att bygga ett sådant San Michele som du ser i dina drömmar, varifrån kommer du att få så mycket pengar?
- Det var en helt ny synpunkt, jag var förstummad.
- Vad i all världen ska jag göra? sade jag till slut, stirrande på min vän.
- Jag skall säga dig genast vad du skall göra, sade Bildt med sin beslutsamma röst.
...
- Du skall genast sluta upp med att bygga på ditt vansinniga San Michele och ge dig iväg från ditt vitkalkade rum och eftersom du vägrar återvända till Paris, skall du slå dig ner i Rom och börja praktisera där.

Rom är rätta platsen för dig. Du behöver bara tillbringa vintrarna där, de långa somrarna kan du fortsätta med ditt bygge. Ditt San Michele har gått dig åt huvudet, men du är ingen dåre, eller åtminstone har inte folk upptäckt det än. Dessutom har du tur med allt du företar dig.

Jag har hört att fyrtiofyra utländska läkare praktisera i Rom, om du rycker upp dig och arbetar på allvar, kan du med enbart din vänstra hand slå dem allesammans ur brädet.

Om du arbetar hårt och sätter dina besparingar hos mig, så slår jag vad om vad som helst, att du på mindre än fem år förtjänat tillräckligt med pengar för att bygga ditt San Michele och leva lycklig resten av ditt liv i sällskap med dina hundar och apor.

(Ur Axel Munthe, Boken om San Michele, Bokförlaget Forum 2000, s. 256-260)