Munthe som utrikeskorrespondent

Foto: Peter de Ru1884 bryter koleran ut i Neapel. Före 1830 hade Europa inte blivit bekant med den fruktade sjukdomen, men 1831 nådde farsoten för första gången denna del av världen och åstadkom stor förödelse. Enbart i Frankrike dog över 100000 människor. Efter ett antal års uppehåll började koleran härja på nytt i Europa. Den upptäcktes då först i Alexandria i Egypten 1883 och kom därefter via ett fartyg till Marseille och spreds sedan vidare till Neapel, och in i den misär som sedan länge varit utbredd i stadens hamn- och fattigkvarter.

Koleran tog sig uttryck i svåra diarréer, kräkningar, feber och kramper och orsakade till sist plågsam död och förintelse. Dödligheten var ca 50 % för dem som insjuknat, inkubationstiden 1-2 dygn. Det var också under denna epidemi som den tyske läkaren Robert Koch upptäckte och renodlade kolerabacillen.
I september 1884 läser vi att ca 100 människor dör dagligen i Neapel, badorterna töms på folk och att 150.000 människor flyr staden. Även en stor del av stadens utbildade, behövliga läkarpersonal flyr enligt Munthe.

Skildringarna är omfattande. Därför kan endast ett par axplock tas fram här. Även dessa är ingående, men viktiga för den som vill lära känna Munthes penna och berättarkonst. Jag har valt ut ett par av de första av hans artiklar som berör epidemin. Sammanlagt var det 13 artiklar som Stockholms Dagblads korrespondent Axel Munthe fick införda hösten 1884.

Anders Lindström,
Muntheana