Intendenter

Foto: Peter de Ru

Josef Oliv som utsågs till Villa San Micheles förste intendent såg som sin primära uppgift att rusta upp egendomen till den självförsörjande institution som hade varit villkoret för donationens mottagande.

I memoarboken Vägen till San Michele (1972) ges levande beskrivningar av hans idoga arbete med att rusta villan till ett museum och främja turisttillströmningen. Oliv som var en praktisk man var inte främmande för att själv utföra en stor del av reparationsarbetet. Den mytologisering av villan som Axel Munthes storsäljare The Story of San Michele skapat förstärktes genom anekdoter som skulle underlätta levande och intressanta guidningar.

Vad gäller kulturutbytet betonade Oliv det traditionella firandet av nationella högtider – svenska såväl som italienska – i vilka lokalbefolkningen och svenskar deltog. Något så exotiskt som en svensk björk i trädgården bär vittnesmål om dessa kulturutbytesfrämjande ambitioner.

Olivs efterträdare Eric och Kristina Berggren var båda arkeologer med ett stort musikintresse. De flyttade in i den nyrustade intendentbostaden med sina fyra barn.

Under Berggrens tid förstärktes konsertverksamheten till regelbundet utannonserade musikstunder i San Micheles kapell som efterhand fick en mer internationell betoning.

Barn- och ungdomsverksamheten utvecklades med dans- och rytmiklektioner på gräsmattan. Den utbyggda konsertverksamheten bidrog till att skapa ett intresse för villan även hos lokalbefolkningen.

Tusentals turister

Turisttillströmningen som under 1970-talet ökade märkbart krävde insatser för att skydda den känsliga trädgården och villan mot slitage. Folkmassorna leddes genom villan och trädgården utefter en snitslad bana och gångar anlades av slitstarkt material.

Paret Berggrens efterträdare Levente Erdeös, arkitekt SAR, och hans hustru Maria Luigia Erdeös, förenade kunnande i restaureringsfrågor med praktisk skötsel av gästverksamheten. Villa San Michele var då i starkt behov av restaurering och åtgärder sattes in för att rädda möbler och konsthantverk från att förstöras.

Relationen till kommunen har alltid varit en delikat fråga. Under Munthes tid gick större delen av intäkterna från museiverksamheten till stöd för de fattiga i Anacapri kommun, men när museiverksamheten blev stiftelsens enda inkomstkälla lät inte det sig längre göras.

I slutet av 1970-talet gjordes dock åtgärder för att stärka och förbättra relationen till Anacapri genom att överlåta den av Stiftelsen San Michele förvärvade fastigheten Villa Rosa som gåva. Samtidigt inrättas ett stipendium för capresisk ungdom för studieresor till Sverige.

Anna Brodow
Konstkritiker