Det var på Capri vi mötte varandra illustratören och konstnären Ilon Wikland och jag.
Jag var på Villa San Michele för att arbeta med min bok Leos dotter, Ilon höll på med en pekbok för små barn. Ilon och jag upptäckte snabbt att vi kunde tala estniska med varandra eftersom vi har våra rötter i Estland. Ett hemligt språk inspirerar till samtal.
En kväll när vi steg ut genom Villans vackra gnisslande järngrind sa Ilon:
Varför gör inte du och jag en barnbok om Axel Munthe och San Michele tillsammans? Det kommer många familjer hit, men här finns ingenting som riktar sig till barnen.
Ilon visste att jag blivit så inspirerad av Axel Munthe och miljön på Villa San Michele att jag gjort flera radioprogram om honom.
"Du skriver och jag ritar", sa hon på sitt underbart bestämda sätt som inte tål några motsägelser. Och så blev det.
Först vågade jag inte dra in babianen Billy i handlingen eftersom han var alkoholist. Att Billy var en whisky hävdar i alla fall Axel Munthe i sin bok Boken om San Michele.
Bild
Bildtext. Babianen Billy. Foto kronprinsessan Victoria, 1902?
(Ur Jangfeldt, 2004, s. 87)
Men det var ju Billy som var den roliga! Mycket roligare i ett barns ögon än en gubbe i glasögon som var doktor åt den svenska drottningen.
Axel Munthe är en härlig författare som inte väjer för det drastiska. Så babianen Billy satte igång min fantasi. Men att han skojade så rått med den gamla sköldpaddan Maddalena har jag inte hittat på. Det berättar Axel Munthe själv om i sin bok. Men jag har låtit barnen vara med när det händer.
Två barn vilkas hundvalp råkar springa vilse i doktorns trädgård. Doktorn är snäll och hjälper barnen, men så kommer babianen Billy...
Maarja Talgre
Författare