Romerska antikviteter
Foto: Peter de Ru
Kan vi tro på Munthes berättelser av hur han har hittat antika fragment i San Micheles jord och i havet nedanför? Eller hur han i en dröm blir ledd av Mefisto att söka på fastlandet?
Om vi tänker att snittåldern på de klassiska antikviteterna som är tvåtusen år och antar att varje föremål i samlingen har en egen historia, spännande och fantasieggande men okänd för oss, då kan en historia vara lika trovärdig som en annan.
Freccero skriver:
Men för att få exakta uppgifter ska man inte lyssna på Munthe. Nutida forskning visar att delar av samlingen ursprungligen kommer från Rom, Latium, Etrurien och Campanien.
Endast ett kvitto finns bevarat och det visar att Munthe köpt en sarkofag av en antikhandlare i Rom. Det motiv som beskrivs på kvittot överensstämmer inte med motivet på den stora marmorsarkofag som finns i San Michele. Kvittot visar att Munthe köpte konstverk men vi kan inte identifiera objektet - en sann Munthehistoria!
Romerska antikviteter
Sarkofagen kan dateras till 200-talet efter Kristus. Den har en relieffris som visar havsväsen, nereider och tritoner, som tumlar runt i vågorna och roar sig. Den fungerar nu som behållare för papyrusväxter.
Freccero skriver:
Medusamasken som Munthe fann på havets botten kommer bevisligen från Rom. Det är en av många Medusamasker som dekorerade Venus och Romas tempel, byggt av Hadrianus år 307 efter Kristus.
Åtta (medusa) masker är kända sedan länge. En mask med samma proportioner som de övriga har nyligen identifierats i Rom, kanske är det den nionde.
Från Rom kommer också den sällsynta gravrelief som infogats i kapellets exteriör. Här ses en mor och hennes lille son i naturlig storlek. Fragmentet är förmodligen den vänstra sidan av ett familjeporträtt där fadern stått på barnets andra sida.
Figurerna är klädda på traditionellt romerskt vis, modern i en lång tunika som nästan täcker hennes fötter och med en rektangulär mantel, palla, svept om kroppen.
Som friboren kvinna har hon dragit en snibb av manteln så att den täcker nacke och hjässa. Den lille pojken är klädd i en kort tunika och bär en cylinderring, bulla i ett band kring halsen. Kvinnans och barnets frisyrer samt sättet att forma klädernas veck gör att reliefen kan dateras till mellan 13 före Kristus och 5 efter Kristus.
Munthe berättar att han funnit ett porträtt av kejsar Augustus i sin trädgård. Han nämner också ett porträtt av Nero. Kanske är Augustusporträttet detsamma som det Tiberiusporträtt som stals av en turist.
Var porträttet av Nero finns idag vet vi inte. Däremot finns ett fint litet huvud som visar Commodus som yngling. Commodus var son till Marcus Aurelius och Faustina Minor och kejsare under åren 180-192.
Porträtt av medlemmar av kejsarfamiljen utfördes för att fira viktiga händelser. Originalen kopierades och replikerna sändes till imperiets olika delar.
Detta känsligt utformade porträtt tillhör en serie som tillkom omkring 177 efter Kristus då Commodus blev officiellt utsedd till faderns medkejsare. En del partier på huvudet visar skador som kan ha orsakats av slag. Detaljer som näsor och öron höggs ofta bort när en impopulär person avsatts eller avlidit.
Antika hjältinnor och hjältar
Ytterligare ett föremål kommer från Rom, påträffat nära familjens egendom Castello di Lunghezza utanför Rom. Det är ett fragment av en statyett som visar jungfrugudinnan Diana/Artemis här framställd som jaktens gudinna.
Hon är klädd i en kort tunika och har ett koger fäst över höger axel. Hon bör ha burit pil och båge. Den fladdrande klädnaden är sammanhållen med ett band strax under brösten. Statyetten som är en romersk kopia av ett original attribuerat till den grekiske skulptören Leochares, kan dateras till det första århundradet efter Kristus.
Okänd proveniens har däremot ett litet offeraltare av vit marmor som dedikerats till Diana i hennes speciella funktion som Trivia, dödens och underjordens gudinna. På det triangelformade altarets framsida finns inskriptionen DOMITIA VOLUPTAS TRIBIABUS D D, vilket kan översättas ”Domitia Voluptas har skänkt gåvan till Trivia”.
I Villa San Micheles trädgård påträffades vid grävarbeten år 1954 en statyett av vit marmor som visar Heracles med lejonfällen. Hjälten håller hesperidernas gyllene äpplen i sin vänstra hand och bär lejonfällen över armen.
Huvudet saknas liksom delar av höger arm och ben. Skulpturen som kan dateras till mellan 1-50 efter Kristus, bygger på en förebild som är känd sedan 300-talet före Kristus. Skulpturen visar inte hjälten som atlet utan som en kraftigt byggd och kortväxt man, kanske har den utförts av en lokal skulptör.
Klassiskt välproportionerad är däremot krigsguden Mars/Ares som han framställs på ett relieffragment av okänt ursprung. Det stora fragmentet är infogat i väggen i skulpturloggians klostergång.
En ung krigare står avspänd i ett uttryck av samlad kraft och vila med manteln över skuldrorna och med sitt harnesk vid sin vänstra sida. Den lille Amor klänger lekfullt i faderns lans. Fragmentet kan dateras till första århundradet efter Kristus.
Motiv med Mars och Venus var mycket populära i romersk konst och många par valde att porträttera sig som dessa gudar. Att Venus ansågs som urmoder till Julius Caesars ätt var inte utan betydelse.
En stor del av samlingen utgörs av mindre fragment från sarkofagreliefer. Bland dessa finns många utsökta arbeten med motiv som var vanliga under romersk kejsartid.
Kolonner, kapitäl och baser och inskriptioner ingår också i den omfattande antiksamlingen, och här finns de tusentals mångfärgade plattor av marmor, alabaster, porfyr och annan polerbar sten som nu utgör skulpturhallens golvdekoration.
Flera marmorbänkar med antika underreden finns bevarade i villan. Några av dem har utformats som gripar, andra som lejontassar, former som uppträder i Egypten och Mesopotamien mer än 2000 år före Kristus. Dessa är vanliga som stols- och bordsben under augusteisk tid.
Andra fragment har återanvänts och ligger nu som bordskivor på stora kapitäl. I San Michele finns prov på alla sorters sten som var högt värderad under antiken. Hur är det då med äktheten, består samlingen av originalkonst, är det kopior eller rent av förfalskningar?
Freccero skriver:
En inventering gjord år 1977 av regionen Neapels kulturministerium intygar att föremålen i samlingen i de flesta fall är möjliga att datera till romersk kejsartid.
Agneta Freccero
Filosofie doktor i Kulturvård