Slaget vid Marathon?
Terracottaurna med lock, daterad till etruskisk tid, ca. 500 f. Kr.: Foto: Peter de Ru
Askurna av terracotta med lock. Urnan (VSM 880) är rektangulär och utsmyckad med en relief. Leran är röd och ren och inga spår av andra färger kan skönjas. Locket är ihopfogat med urnan och kan ej tas av. Reliefen är suddig och krackelerad och inga anletsdrag på figurerna kan skönjas.
Askurnan kan dateras till första halvan av det tredje århundradet före Kristus på grundval av att en liknande askurna från Chiusi återfanns i en grav med ett romerskt mynt från denna tid. Urnan har innehållit brända människoben.
På urnans lock ligger en draperad figur som representerar den döde. Reliefen avbildar tre män som med runda sköldar krigar mot en annan man, endast beväpnad med en plog. Den sistnämnde mannen ser ut att slå ner en av motståndarna.
Scenen upprepas på många urnor från Chiusi och Volterra och den mytologiska episoden har tolkats olika av många arkeologiska så kallade skolor.
Slaget vid Marathon?
En tolkning är att detta skulle avbilda slaget vid Marathon där Echetlos slog ned många perser med en plog, en annan tolkning är att detta representerar den feniciske prinsen Kadmos, staden Thebes grundare, enligt grekisk mytologi.
Det fanns en massproduktion av terracottaurnor med denna stridsscen, i två varianter. En mindre och mer vanlig bestående av fyra personer i två olika storlekar och en större och mindre vanlig bestående av fyra personer tillsammans med en aggressiv furie. Relieferna utfördes med hjälp av gjutformar.
Etruskerna förställde sig ett verkligt liv efter döden. Gravarna liknade den jordiska bostaden och gravgåvorna som mestadels utgjordes av tallrikar, koppar och kärl innehöll mat och dryck.
Urna; längd: 0,26-0,27 m, bredd: 0,13 m, höjd: 0,20 m. Lock; längd: 0,30 m, bredd: 0,14 m, höjd: 0,10 m. Total höjd: 0,30 m. Reliefens längd: 0,22-0,23 m, bredd: 0,13-0,14 m.
Bibliografi: Andrén, Arvid, Classical Antiquitiesof the Villa San Michele, 1964, s. 132. Från skrifter utgivna av svenska institutet i Rom, 4º, XXIII Opuscula Romana, V.
Yvonne Frykberg