Mytologiska scener

Relief i terracotta, Venus (?) med amorin, daterad till ca. 75 f.Kr-160 e. Kr.: Foto: Peter de Ru
Scener ur den grekiska och romerska mytologin framställs på de flesta konstverk i Villa San Michele. Venus/Afrodite, Mars/Ares, Apollo/Apollon och Diana/Artemis är några av de gudar och gudinnor som återges på reliefer och i rundskulptur, liksom hjältarna Hercules och Odysseus.

Här finns också flera Bacchus/Dionysosrelaterade motiv och på fragment av terrakotta och av marmor ses naturvarelser som satyrer och silener, berusade och spelande något instrument. En dansande menad tillhörde också Bacchus/Dionysos följe.

Menaderna var kända som frigjorda kvinnor, som i ett extatiskt tillstånd drog till skogs, och till musikens toner, under dans och sång, dödade djur och slet dem i stycken.

Andra kvinnoframställningar var nymfer, också de naturvarelser, eller muser, Apollons följeslagare och konstens beskyddare. Motiv ur hjältesagor är vanliga.

Iliaden och Odyssén

I både Iliaden och Odyssén skildras hur hjältar och hjältinnor i krig och kärlek hade en förslagen gud och stark gud eller gudinnor på sin sida, vilket gjorde att lyckan kunde skifta många gånger.

Gudarna stödde sina gunstlingar, och satte därför ofta käppar i hjulet för varandra. Bland hjältarna finns Heracles och Odysseus representerade i San Michele.

Den sinnliga kärlekens och skönhetens gudinna Afrodite föddes ur havets skum, det vill säga direkt ur manlig säd. Hennes far var Kronos. Afrodites förhållande med krigets gud Ares resulterade i barnen Harmonia och Eros. Hon hade även barn med andra gudar.

Tillsammans med Dionysos fick hon sonen Priapos, guden som gav helande kraft och sexuell potens och skänkte välgång och fruktsamhet för både människor, djur och växtlighet.

I Skulpturloggian finns en reproduktion av ett marmorhuvud som antas föreställa Priapos. I Munthes arbetsrum finns ett huvud som förmodas föreställa Afrodite och hon är en centralfigur i berättelsen om Paris dom.

På den relief som hänger i vestibulen återges det ögonblick då den trojanske prinsen Paris räcker det gyllene äpplet till Afrodite, vilket blev upptakten till det trojanska kriget. Den representation av henne som bör ha funnits till höger om Paris har gått förlorad. Av Eros finns endast de små fötterna bevarade, vilka visar att han stått bakom Paris. I klostergången återges Ares med Eros vid sin sida.

(Ur Agneta Freccero, Romersk marmor, Wahlström & Widstrand 2003, s. 87-90.)