Ett illa skadat huvud i grovkorning vit marmor ligger placerat på ett bord i Munthes sovrum. Huvudet som antas föreställa Apollo, påträffades år 1961 i San Micheles trädgård.
Ansiktsdragen är knappast urskiljbara. Näsan är avslagen och området kring det vänstra ögat är skadat. Marmors är mycket vittrad och den ursprungliga, polerade ytan är bevarad endast på halsen och nedre delen av kinderna.
Eftersom inga av gudens attribut bevarats kan det inte säkerställas att huvudet representerar Apollo. Däremot kan man göra ett antagande baserat på jämförelser med liknande huvuden.
I håret bär han ett vågtandat diadem som hålls samman med ett smalt band runt nacken och ansiktet omramas av ringlande lockar som faller ned mot skuldrorna. Hårets djupa borrspår visar att detta är ett arbete från senare romersk kejsartid.
Apollo var ljusets och solens gud. Som orakelgud hade han förmåga att se in i framtiden.
Apollo är även skaldekonstens och musikens beskyddare. Lyran är hans attribut. Han framställs som en skägglös ung man med idealiserad kropp. Hans hår är tjockt och långt, omsorgsfullt friserat antingen det faller fritt ned över axlarna eller hålls samman i en knut.
Mått i cm: Höjd 19, 5, bredd 11.
Proveniens: San Michele, vid sydsidan av kapellet.
Datering: Tredje århundradet efter Kristus.
Bibliografi: Andrén (1957) s. 362; Andrén (1965) s. 130; Andrén (1980) s. 177; MBCA 15/00401989.
(Ur Agneta Freccero, Romersk marmor, Wahlström & Widstrand 2003, s. 108-109)