Capri i litteraturen
Foto: Peter de Ru
Melberg skriver:
Det var och är någonting med Capri som föder den litterära fantasin. Redan den berömda silhuetten som tornar upp sig när man närmar sig ön inviterar till fantasier om drakar och sirener … allt som handlar om mer av allt: spänning, våldsamhet, lust.
Och redan den förste författaren som skrev om ön, romaren Suetonius (ca 130 e.Kr.) hänger sig åt erotiska fantasier om kärlek och död under kejsar Tiberius’ tid på ön.
Sen dröjer det till 1800-talet och ”upptäckten” av Blå grottan (1826): då börjar nordbor resa till Capri för att uppleva det verkliga Södern.
Först ut är H.C. Andersen, som avslutar romanen Improvisatoren just i den redan berömda grottan: där drabbar död, där händer mirakler och där slår kärleken till.
Från slutet av 1800-talet kommer först tyska och därefter engelska och ryska kolonier till ön. Rilke skriver Capri-dikter 1907, Gorkij hyser en hel rysk kontingent runt 1910, engelsmännen Norman Douglas och Compton Mackenzie skriver runt 1920 stora nyckelromaner om öns övervintrande turister, som mest verkar ägna sig åt erotiska – gärna homoerotiska - intriger och dryckenskap.
Graham Greene köper hus på Anacapri på 1940-talet och kommer regelbundet dit i närmare 40 år, för där skriver han ”mer på en månad” än han annars gör på ett halvår.
Ön blir också tillflyktort för italienare som inte fogar sig i fastlandspolitiken – Alberto Moravia, Elsa Morante, Mario Soldati – och alla skriver de romaner om kärlek och död.
Pablo Neruda är där några månader 1952, också av politiska skäl - och ägnar sin tid åt att skriva stormande kärlekspoesi.
En fristad för svenska kulturarbetare
Så lockar ön den ovanliga kombinationen byggherrar-författare. Först ut är Axel Munthe med Villa San Michele, därefter, i andra änden av ön, den dekadente greven Jacques d’Adelswärd Fersen med Villa Lysis, så öns egen store son Edwin Cerio med ett otal hus och skrifter, slutligen Curzio Malaparte med Una casa come me rakt utanför Faraglione-klipporna.
De skrev: Fersen skrev poesi i Baudelaires efterföljd samt romaner om vackra gossar, Malaparte skrev ruskiga romaner om andra världskriget. Munthe skrev förstås Boken om San Michele, som garanterade nya turistströmmar till ön: hans villa är faktiskt den enda av öns många berömda villor som är öppen för allmänheten.
Dessutom erbjuder den en fristad för svenska kulturarbetare, ett stråk av svensk folkhemskultur mitt i de våldsamma myternas Capri.
Och mycket av det bästa av den nutida litteraturen om Capri – böcker av E. R. Gummerus, Göran Börge, Levente Erdeös
– har vuxit fram ur den svenska miljön på San Michele.
Arne Melberg
Litteraturprofessor vid Oslo universitet
Se även en tidslinje över Munthes liv