Den egyptiska sfinxen
Foto: Peter de RuSfinx (VSM 1118) av röd och svartkornig granit, daterad till ca 1250 före Kristi födelse.
Sfinxens längd: 1,07 m, bredd: 0,43 m, höjd: 0,78 m.
En sfinx är en förening av lejonkropp och människohuvud. Under Det Nya Riket, 19 dynastin, var Ramses II den största byggherren i hela riket genom sina väldiga byggnadsföretag i Karnak och Luxor där många av liknande sfinxer som denna återfinns.
Sfinxens vänstra länd är len efter alla tusentals turister och gäster som lagt sin vänstra hand på länden, för att få en önskan att gå i uppfyllelse.
Munthe lät sätta upp denna egyptiska sfinx på en vit rektangulär sockel, på kanten i kapelloggian, så att den kan se ut över den vackraste av Caprivyer. Dock kan endast solens första strålar blicka in i sfinxens ansikte.
Sfinxen, som inredningsföremål, var länge bortglömd men kom tillbaks i samband med 1800-talets romantiska designvåg och kan ses även idag i konsten, film och i böcker.
Bibliografi: Andrén, Arvid: The story of Axel Munthe, Capri and San Michele, 1959 Malmö.
Yvonne Frykberg
Jangfeldt skriver:
Ett tidigt fotografi av kronprinsessan Victoria visar att kapellmuren först pryddes av den etruskiska sfinxen. Valet av sfinx som San Micheles främsta symbol kan ha inspirerats av den tyske poeten Jean Paul – en av Munthes favoriter – som jämförde Capri just med en sfinx. När prins Max och prinsessan Marie Louise av Baden besökte San Michele sommaren 1901 hade den etruskiska sfinxen bytts ut mot den egyptiska. Den etruskiska sfinxen flyttades till kapellterrassens balustrad (Bengt Jangfeldt, 2004, s. 52, 57).