En rustik lantvilla vid havet

Stenvägg med pompejanskt måleri samt olika slags inskriptioner från antiken: Foto: Peter de RuCapri förknippas nog, vad den romerska kejsartiden beträffar, mest med de grymheter och liderliga utsvävningar kejsar Tiberius hängav sig åt på ön.

Detta i alla fall om man får tro de romerska historikerna Suetonius och Tacitus. Tiberius tillbringade de sista tio åren av sitt liv på Capri. Ön hade varit ett kejserligt privatgods sedan år 29 före Kristus. Augustus hade då bytt till sig ön från staden Neapel, som fått ön Ischia i stället. Under Tiberius regering fanns ett större antal villor på ön. De största av dem är Palazzo a Mare väster om Marina Grande, Villa Iovis längs ut på öns högsta östspets och Villa Damecuta på nordvästsidan.

Tiberius skräp

En av flera mindre villor på ön är den så kallade Villa Capodimonte. Den var belägen på den plats där Villa San Michele nu är belägen, vid övre änden av den antika trappan till Anacapri, scala fenicia. Kanske var villan en av de många mindre på ön som tillhörde kejsaren. I Boken om San Michele låter Munthe vingårdsmästaren Mastro Vincenzo berätta hur han enbart med stor möda kunnat bryta bort alla gamla ruiner från sin tomt. Munthe ska senare ha kommit att hitta ännu mer antika fynd. Han kom också senare att bli kritiserad för att ha förstört antika lämningar på platsen.

Det kan nog lika väl vara så att spåren efter den antika villan var grundligt förstörda redan när Munthe kom hit: i alla fall vinnlade han sig också om att bevara åtminstone en del av det han faktiskt hittade.

De första utgrävningarna på Capri var i flera fall rena skattjakter i syfte att lägga beslag på antikviteter som kunde säljas för dyra pengar.

Speciellt ökänd blev österrikaren Norbert Hadrawa, som under sina ”grävningar” under slutet av 1700-talet plundrade flera av Capris romerska villor. Det som skedde med Villa Capodimonte får nog även det tyvärr betraktas som rätt tidstypiskt – den store arkeologen Rodolfo Lanciani redogör från samtidens Rom att antika lämningar även där skövlades i rask takt i samband med att den moderna staden skulle byggas.

Foto: Peter de Ru

Men vad döljer sig då under Villa San Michele?

Ett problem är att det mesta vi vet om villans föregångare kommer från Axel Munthe själv. Och vad är sanning i Villa San Michele? Munthe skriver ju själv att han inte begär bättre än att inte bli trodd. En intressant uppgift är dock att Munthe i förbigående nämner att han vid sitt första besök i Mastro Vincenzos vingård hittar ett mynt med ”Augustus ädla porträtt” och inskriften Divus Augustus pater. Bronsmynt med Augustus porträtt och just denna inskrift är mycket vanliga: de slogs i stora mängder just under Tiberius regering.

Den antika anläggningen på platsen kan ha varit rätt omfattande. Två lokala lärda, Giuseppe Feola och Rosario Mangoni, dokumenterade redan runt 1830 flera fynd som gjordes vid grävningar inför odlingar och husbyggen i området kring Villa Capodimonte. Amedeo Maiuri, den store auktoriteten på Capris arkeologi, kom på 1930-talet till slutsatsen att Villa Capodimonte bör ha varit en så kallad villa rustica. Den ska ha hört till den större villa som brukar kallas Palazzo a Mare. Denna villa, som Maiuri antog var ett av Augustus residens på ön, var belägen nere vid havet, nära Marina Grande.

En villa rustica var ett slags ”hjälpvilla” där man tillverkade diverse produkter, som olja och vin, som behövdes till den större villan.

Ett annat tecken på att det kan finnas ett samband mellan de två villorna är av att de är byggda på samma sätt, med samma murverk, smala murar och relativt små rum. Maiuri daterar båda villorna, med utgångspunkt i byggnadsstilen, till kejsar Augustus tid.

Ragnar Hedlund
Doktorand i Antikens kultur och samhällsliv, Uppsala universitet