Foto: Peter de RuFranz Schubert var tonsättaren som stod Axel Munthe mycket nära om hjärtat. Det framgår av uttalanden från Munthe själv samt vittnesmål från många vänner och närstående. Vid en förfrågan 1934, om vilken som är hans främsta hobby, svarar han: Att sjunga Schubert för mig själv. Vid ett annat tillfälle, senare i livet när Munthe sitter och spelar Schuberts Gretchen am Spinnrade och Erlkönig på ett ostämt piano bakom scenen i godtemplarhuset i Borgholm säger han:
När man är nedstämd skall man spela och sjunga. Musiken och sången är till för pessimisterna och de trötta, för dem som inte kan sova. Lär människorna det. De glada är glada, de behöver inte sjunga, fast det inte skadar dem heller...(ur ett reportage i Veckojournalen, Med San Michele Doktorn hos Kungen, (Borgholm Solliden) augusti 1935 signerat RJ)
Munthe kan i sammanhanget inte heller förlåta Goethe att han inte ens tackade den nittonårige tonsättaren (Schubert) för att han odödliggjorde Tysklands störste diktares verk genom att omforma det i toner.