Musikälskaren

Submitted by Anne Jouis on Fri, 2007-04-27 14:15.

Klarinettisten Kristian Möller spelar under en av kvällskonserterna i Villa San Micheles kapell: Foto: Peter de RuKlarinettisten Kristian Möller spelar under en av kvällskonserterna i Villa San Micheles kapell: Foto: Peter de Ru Musiken har alltid varit en viktig del av välbefinnandet i släkten Munthes liv. Munthe själv kom att bli en god sångare och välrenommerad amatörpianist. Som barn fick han pianolektioner och även om miljön i apotekarfamiljen var sträng, så musicerades det friskt.

Fadern Fredrik var vissångare med bland annat Bellmans Sånger-Epistlar och Wennerbergs Gluntarna i repertoaren. Det sägs att han även spelade fiol. Mamma Lovisa sjöng psalmer och andliga visor för barnen och Anna, Axels syster, hade även hon goda anlag som vissångerska. I sin uppväxtmiljö kom Axel Munthe tidigt också att lära känna Franz Shubert´s, Robert Schumann´s och Hugo Wolfs sånger med texter av Goethe, Schiller, Shoeber m fl.

Jenny Lind

I Beateberg vid Kummelnäsviken utanför Stockholm bodde Axel Munthes farfars syssling hovrättsrådet Henrik Munthe med familj som var mycket musikaliskt inriktade. Hit kom familjen Munthe ofta för att delta i de musikaliska soaréerna. I detta musikhem vistades också sångerskan Jenny Lind regelbundet och hon hade även sin konsertflygel placerad där. Självfallet påverkades den unge Axel musikaliskt av allt detta. Senare i livet föll det sig också så väl för honom att drottning Victoria kom att bli hans ackompanjatör i det privata umgänget på Capri, och vad man kan förstå också på Tullgarn och Solliden, de kungligas sommarvisten i Sverige. Som barn hade Victoria fått gedigen pianoutbildning och som ung flicka fick hon även vara ”notbladvändare” åt ingen mindre än Franz Liszt.

Santa Sofia

Axel Munthe tjänstgjorde då och då som organist i församlingskyrkan Santa Sofia i Anacapri. I ett brev den 19 april 1889 skriver han till sin välgörare, ”biktfar”, diplomaten och Parissändebudet Georg Sibbern:

"Folket här lever i det gräsligaste andliga förtryck och de begär inte bättre än att bli mänskor men ingen visar dem vägen. Prästerna här är egoistiska, oärliga mänskor, oförmögna av att fatta Guds ord om kärlek till medmänskor och framför allt till fattiga. De är dessutom gräsligt okunniga. Jag känner dem väl. Kom just hem från kyrkan, där jag spelar orgeln under festdagarna. Min ställning här är god så till vida att de alla ha en vänlig tanke om mig med undantag av dem som jag demaskerat.

Att Axel Munthe satte musiken högt, råder inget tvivel om, men han gör det på sitt sätt. Kyrkoherden Heribert Jansson som var präst i Svenska Kyrkan i Berlin vistades vid ett tillfälle i Villa San Michele. Han berättar:

På eftermiddagarna brukade man musicera. Oförglömliga för dem som var med är de musikstunder, då drottningen satte sig vid flygeln i kapellet på Villa San Michele och Munthe från dörröppningen med sin vackra stämma sjöng t ex Hugo Wolfs 'Du bist Orplid, mein Land' (Gesang Weylas) eller någon aria ur Wagners operor.

Måhända är det dock musiken i naturen som skänker helhet och breddar Axel Munthes insikter, så naturmänniska han är.

Anders Lindström