Super-homon

Foto: Peter de Ru

Munthe skriver:

I många, om ej de flesta, fall är sexuell inversion ej att betrakta som en sjukdom utan som en felaktig inriktning av könsdriften, fullkomligt naturligt hos vissa individer, hos vilka ett energiskt ingripande ofta gör mer skada än nytta.

Huruvida och i vilken utsträckning våra sociala lagar böra ingripa i dylika fall är en ytterst komplicerad fråga, som jag ej här vill diskutera.

Säkert är, att lagens nuvarande formulering beror på en fullkomlig missuppfattning av den olidliga ställning, vari talrika medmänniskor befinna sig utan något som helst eget förvållande.

De böra ej betraktas som brottslingar utan som offer för en tillfällig lapsus hos Moder Natur, daterande sig från deras födsel, kanske redan från deras konception.

Vad är förklaringen till den snabba ökningen av sexuell inversion hos bägge könen? Hämnas naturen på våra dagars maskuliniserade flicka genom att låta hennes smala höfter och platta bröst föda effeminerade söner?

Eller äro vi de förvirrade åskådarna till en ny fas av utvecklingen, karaktäriserad av en långsam men ofrånkomlig legering av två skilda könstyper till ett nytt, hittills okänt specimen, den sista kvarlevan av en till undergång dömd ras på en utsliten planet, den felande länken mellan Homo Sapiens av idag och morgondagens gåtfulle Super-Homo?”

(Ur Axel Munthe, Boken om San Michele, Bokförlaget Forum 2000, s. 236-237)